I mars läste jag om Rob Rhineharts projekt att leva på en egentillverkad näringslösning istället för att äta mat. I helgen blev jag uppmärksammad på att han fortsatt under hela året och nu efter en framgångsrik Kickstarter-kampanj är igång med något slags produktifiering av det hela.
Det här väcker förstås lika många sovande björnar som det där med den odlade hamburgaren. Ryggmärgskänslan är den samma: det måste vara något galet med det här, biverkningar vi inte kan förutse, effekter som inte går att överblicka, tankar om naturlighet, om ystra kalvar på grönbete kontra onda män i vita rockar. De mer rationella tankespåren handlar om vad som händer med en matsmältningsapparat som inte behöver jobba, tänder som inte behöver tugga, och så vidare, samt om misstanken att naturliga livsmedel innehåller saker som inte är fullständigt vetenskapligt förstådda idag och som inte hänger med i syntetiseringen.
Samtidigt är det väldigt intressant att se vart det här leder. Om inte annat kommer det på sikt kanske att ge en bild av vilka positiva cocktaileffekter det eventuellt finns i olika livsmedel, om dessa uteblir i en sådan här lösning. Sedan KAN det ju faktiskt vara hunky dory, lösningen på svältproblemet och vetenskapsparadigmets triumfatoriska kulmen. Vem vet? Det är också mer än troligt att det är nyttigare att dricka Soylent än att käka hamburgare och glass var och varannan dag, och kan man då locka över människor med dålig diet till detta är det ju en vinst.
På ett mer existentialistiskt plan undrar jag om detta inte väcker samma frågor som tanken på ett samhälle där man inte behöver arbeta för arbetets egen skull. Alltså: om jag inte arbetar, vad gör jag då? Vad ger mitt liv mening? En av sakerna som då återstår i ett materialistiskt samhälle är väl nöjet och njutningen i att äta. Var hamnar vi då? Vad finns det mer man kan eliminera ur livet och vari ligger värdet i att eliminera det?
Jag ska väl tillfoga att jag inte tror att det här löser ett endaste dugg. Vårt stora problem är inte vår fysiska hälsa utan förstörelsen av ekosystemen, som i sin tur håller på att göra jorden till en väldigt dålig miljö för människor. Att lösa det kräver en övergång till ett jord- och skogsbruk som ökar snarare än minskar biodiversiteten och naturens kapacitet att motstå störningar och producera allt vi behöver. Det finns redan metoder för att åstadkomma det, och det går utmärkt att göra utan nya tekniska landvinningar om den politiska viljan finns.
Det här väcker förstås lika många sovande björnar som det där med den odlade hamburgaren. Ryggmärgskänslan är den samma: det måste vara något galet med det här, biverkningar vi inte kan förutse, effekter som inte går att överblicka, tankar om naturlighet, om ystra kalvar på grönbete kontra onda män i vita rockar. De mer rationella tankespåren handlar om vad som händer med en matsmältningsapparat som inte behöver jobba, tänder som inte behöver tugga, och så vidare, samt om misstanken att naturliga livsmedel innehåller saker som inte är fullständigt vetenskapligt förstådda idag och som inte hänger med i syntetiseringen.
Samtidigt är det väldigt intressant att se vart det här leder. Om inte annat kommer det på sikt kanske att ge en bild av vilka positiva cocktaileffekter det eventuellt finns i olika livsmedel, om dessa uteblir i en sådan här lösning. Sedan KAN det ju faktiskt vara hunky dory, lösningen på svältproblemet och vetenskapsparadigmets triumfatoriska kulmen. Vem vet? Det är också mer än troligt att det är nyttigare att dricka Soylent än att käka hamburgare och glass var och varannan dag, och kan man då locka över människor med dålig diet till detta är det ju en vinst.
På ett mer existentialistiskt plan undrar jag om detta inte väcker samma frågor som tanken på ett samhälle där man inte behöver arbeta för arbetets egen skull. Alltså: om jag inte arbetar, vad gör jag då? Vad ger mitt liv mening? En av sakerna som då återstår i ett materialistiskt samhälle är väl nöjet och njutningen i att äta. Var hamnar vi då? Vad finns det mer man kan eliminera ur livet och vari ligger värdet i att eliminera det?
Jag ska väl tillfoga att jag inte tror att det här löser ett endaste dugg. Vårt stora problem är inte vår fysiska hälsa utan förstörelsen av ekosystemen, som i sin tur håller på att göra jorden till en väldigt dålig miljö för människor. Att lösa det kräver en övergång till ett jord- och skogsbruk som ökar snarare än minskar biodiversiteten och naturens kapacitet att motstå störningar och producera allt vi behöver. Det finns redan metoder för att åstadkomma det, och det går utmärkt att göra utan nya tekniska landvinningar om den politiska viljan finns.
No comments:
Post a Comment