Ruset

Det står saker och jäser en trappa upp på skolan. Bärvin, flädercider och mjöd. Liksom bröd behöver de egentligen bara tid så sköter de sig själva, och liksom bröd för de oss till den agrara civilisationens rötter. Vad jag förstår tvistas det i forskarkretsar om huruvida spannmålsodlingen ursprungligen inleddes för att producera mat eller alkohol. Rusmedel kan alltså ha varit mer avgörande för att skapa samhället i sin moderna form än någon ambition om mer pålitlig tillgång till livsmedel. I det sammanhanget är det ju också intressant att konstatera att hallucinogena svampar verkar trivas bäst i ko- och fårhagar, och alltså vara intimt förknippade med människans boskapsuppfödning. Det sätter liksom kons heliga ställning i vedisk kosmologi i ett lite annat ljus, och väcker frågan om varför dessa svampar med sådana högst extraordinära egenskaper råkar välja att växa just där, i största möjliga närhet till människan. Nåja, de där spekulationerna om civilisationens och kulturens ursprung i hallucinogener sköter Terence McKenna mycket bättre än jag. 

Hur det än är med den saken så finns det något väldigt grundläggande och svårbegripligt med alkohol och vårt omättliga behov av det. Känslan av berusning är väldigt speciell, fantastisk i lättare dos och allt mer motbjudande ju mer man överskrider sin personliga gräns. Att man själv vill dricka för den där ljuvliga sociala smörjningen som i bästa fall uppstår är en sak, men om man nu anlägger McKenna-perspektivet så måste man undra vad den samhälleliga/biologiska funktionen är: nya oväntade och fruktbara kopplingar, genetisk spridning i oförutsedda mönster, idéer från olika håll som fortplantar sig i den tillfälliga, rusiga bubblan av olika medvetanden som möts? 

Väldigt fascinerande tankar om det här finns i intervjun med Stephen Harrod Buhner i den stundtals lysande podcasten Extraenvironmentalist. Inte minst om berusade träd och människans evolutionära roll som kosmiska bin.