När ungdomarne flyttade ifrån mig lämnades dessa tobaksplantor i försummade krukor i fönstret, och jag kunde inte annat än att åta mig deras uppfostran. Det enda jag för ögonblicket är självförsörjande på är således tobak, åtminstone så länge jag inte får för mig att börja förbruka sådan i någon form. Man kan se att de haft en tuff barndom med nattliga trakasserier från sniglar men nu verkar det inte gå någon nöd på dem. Jag tror de växer så bra just för att jag inte har någon som helst nytta av dem – men de lär ju få fina blommor, så jag får nöja mig med det estetiska värdet och tillfredsställelsen av att ha varit en god förälder.
No comments:
Post a Comment