Tobakskampen

Tobaksplanta på skolan.

Tobaksplanta på min bakgård.

Täckodling vs barmark 1-0

S.T.U.N.

Jag har en ovana att dra saker till sin spets i tanken. Där någon annan utvecklar sina färdigheter till perfektion och först då reflekterar över fortsättningen hoppar jag över de där 10 000 timmarna och går direkt på slutskedet. När jag började med matlagning fick jag nog väldigt fort. Vi lärde oss grundläggande (franska) tekniker och därifrån såg man utvecklingsbanan vidare mot molekylärt finlir som slutar med en längtan tillbaka till något "ursprungligt", som på Niklas Ekstedts vedeldade krog. Varför ens ta omvägen? Att göra en väldigt god gryta är faktiskt inte svårare än att lägga en handfull ingredienser i en gryta, täcka med vatten och låta småputtra länge. Resten av smakupplevelsen handlar mest om suggestion och kulturella filter.

Nu upprepar sig resonemanget inom odling. Man kan så, rensa, luckra, gallra, kämpa mot de överlägsna konkurrentväxterna och skörda sina surt förvärvade grönsaker, och nästa år upprepas alltihop tills man spyr på alltihop. Eller så täckodlar man och slipper en del av den tråkiga biten, förfinar sin arsenal mot ogräs och skadeinsekter. Men man vinner aldrig. En odling är alltid ett sår i jorden som biosfärens immunförsvar börjar lappa igen med en viss följd av "ogräs", och ger sig aldrig. Det är en tröstlös kamp.

Här kommer permakulturen in och talar om perenna grödor och imitation av naturliga ekosystem. Hur långt kan man ta det? Mark Shepard i Wisconsin säger sig bedriva storskalig handelsträdgård med nästan enbart perenna grödor. Hans motto är att inte hålla liv i något som vill dö och inte ta död på något som vill leva, och han kallar sin odlingsmetod för STUN, "Sheer, Total and Utter Neglect". Precis hur det funkar vet jag inte, jag väntar på hans bok, men den största frågan gäller väl varifrån man ska hämta sina kolhydrater. Allt spannmål utgår ju i princip, även om jag tycker mig ha läst något om försök med perenna sorter.

Det verkar som om konsekvensen av det här tänket innefattar en övergång till en kolhydratfattig stenålderskost med nötter, bär, frukt och kött. Nötterna innebär ett problem för oss norr om Skåne, men det kanske går att hitta en eller annan halvt utdöd böna som kan ersätta dem hjälpligt. Hur som helst är Shepards projekt spännande eftersom han går hela vägen och inte som andra permakulturister mest duttar med kryddspiraler. Om folk som han visar att man faktiskt skulle kunna föda världens befolkning med en annan odlingsinriktning så öppnar sig ju en värld av möjligheter.

Trädgårdsdesign

Curlad och bortklemad sparris under lammullstäcke.

Skyddslingar

När ungdomarne flyttade ifrån mig lämnades dessa tobaksplantor i försummade krukor i fönstret, och jag kunde inte annat än att åta mig deras uppfostran. Det enda jag för ögonblicket är självförsörjande på är således tobak, åtminstone så länge jag inte får för mig att börja förbruka sådan i någon form. Man kan se att de haft en tuff barndom med nattliga trakasserier från sniglar men nu verkar det inte gå någon nöd på dem. Jag tror de växer så bra just för att jag inte har någon som helst nytta av dem – men de lär ju få fina blommor, så jag får nöja mig med det estetiska värdet och tillfredsställelsen av att ha varit en god förälder.