Wednesday, May 15, 2013

Minsta motståndets lag

Hur gör man allting så enkelt som möjligt? Inte minst i självhushållningssvängen sysselsätter det mig ganska mycket. I skolhuset finns ett avloppssystem, vars detaljer jag inte är fullt införstådd i, som leder ut vårt avfall till vattenbassänger och jordsektioner i ett rum som nu av olika anledningar inte fungerar men där man med hjälp av dessa näringsrika tillgångar ska kunna odla och kanske hålla små fiskar. Hur som helst har det visat sig att fröna från de tomater vi äter passerar igenom detta system och skapar enorma frodiga plantor i jorden utan några som helst ansträngningar bortsett från det krystande slaget.
Det här för en in på tankar om vilka andra genvägar man kan ta i livet. Jag har till exempel observerat att roliga översättningsjobb börjat ramla in i aldrig tidigare skådat fart sedan jag slutade oroa mig så mycket för dem och helt lade av med att försöka jaga dem eller marknadsföra mig. Hur funkar det?
Ett annat spår på samma tema är bröd. Surdegsbröd blev populärt för några år sedan, med jäskorgar, hushållsassistenter, bakstenar och diverse rymdteknologi. Sedan kom backlashen från folk som ville ha gott bröd men saknade magiska krafter, tid och industriella kök. Det kom fram att man istället kunde gegga ihop degen, vänta skitlänge och sedan slänga in eländet i ugnen och få ungefär samma resultat (ja, något förenklat kanske).

Efter två dagars intensivt ogräsrensande känns täckodling som en lösning i samma kategori. Det halmbeströdda kållandet alldeles intill hade sisådär en lättuppdragen ogrästuva var tredje meter. Man hinner nog snickra ihop ganska imponerande snigelfällor under tiden man sparar, om man nu brottas med det problemet.
Vad finns det mer? Kan man leva på perenner som sköter sig själva? Finns det djur som inte kräver så mycket meck för att bidra till försörjningen? Hur ordnar vi med de där stekta sparvarna som flyger in i munnen på en? Gärna utan för många ben.

No comments:

Post a Comment