Vi har bekantat oss med ett antal olika djur i lantbruket och ett visst mönster upprepar sig. Hannarna är bråkiga, ställer till med oreda om de får vistas bland honor/hannar/ungar, är hopplösa att bli av med ens gratis, har segt kött... Vare sig det handlar om getter eller fågel är det samma visa. Plocka in en att betäcka honorna med, sedan är det snart bara att slakta eller på annat sätt göra sig av med bocken/tuppen/tjuren.
Denna osentimentala hållning verkar ha varit mer vedertagen även bland människor förr om åren. Karlar kunde man inte skicka själv med djuren till fäboden, då visste man vilka drifter de skulle hemfalla åt. Och sedan uppförde de sig ju mycket riktigt... ostyrigt.
Jag vet inte vad det här ska utmynna i för biologism, lite nedslående är det i alla fall.
Denna osentimentala hållning verkar ha varit mer vedertagen även bland människor förr om åren. Karlar kunde man inte skicka själv med djuren till fäboden, då visste man vilka drifter de skulle hemfalla åt. Och sedan uppförde de sig ju mycket riktigt... ostyrigt.
Jag vet inte vad det här ska utmynna i för biologism, lite nedslående är det i alla fall.



