Modet att döda

Ska man döda djur och äta upp dem? Frågan börjar nästan bli lite tröttsam, men det finns förstås fog för att den valsas runt runt i tid och evighet. När jag själv vred och vände på det här som mest satt jag och läste Jonathan Safran Foers Eating Animals och Lierre Kieths The Vegetarian Myth samtidigt. I den röran, där den ena författaren landar i ett vegetariskt imperativ och den andra i det motsatta, får man de flesta hälsomässiga, etiska och miljöfokuserade perspektiven rätt väl belysta. Ändå går det väl inte riktigt att inta någon rättfärdig ståndpunkt i frågan. Det finns olika extrema sätt att lösa problemet, på ena kanten att bara äta djur man själv tagit av daga, på den andra att inte äta några djur eller animaliska produkter överhuvudtaget.
Jag tycker att båda de här lösningarna är rätt problematiska. Det kan väl finnas ett värde i att själv döda sin mat, men det finns mycket man inte gör själv i ett samhälle, det är liksom vinsten i att tillhöra ett. Så länge man eftersträvar att konsumera kött från djur som behandlats på ett bra sätt ser jag inga direkta problem att överlämna ansvaret till någon annan. Däremot är det nog värdefullt att delta i avlivandet av ett djur någon gång för att inse vad det faktiskt är man gör när man äter kött.
Det vegetariska har många aspekter i sig. Veganism tror jag efter vad jag läst på olika håll är lite vanskligt ur ett hälsoperspektiv, men där befinner sig väl juryn kanske fortfarande i förhandlingar som lär pågå länge till. Min andra invändning är att man gör det lite väl lätt för sig (alltså filosofiskt, praktiskt skapar man sig en väldig massa extraarbete). Att vi står här idag bygger för de allra flesta, i Norden garanterat varenda kotte, på att en enorm mängd kor, grisar och andra djur fått sätta livet till. Såhär har det fungerat, och det kan man förstås tycka är fel, men fel enligt vilken måttstock? De här djuren finns idag i form av boskap, de har avlats fram i det syftet under väldigt lång tid och skulle inte existera i sin nuvarande form om det inte vore för vårt behov av deras kroppar som mat. Djuruppfödningen som den ser ut idag på de allra flesta ställen är givetvis helt förkastlig och borde läggas om radikalt, liksom jordbruket. Det kommer dock inte att ske genom att alla blir veganer. Det kommer förmodligen inte att ske överhuvudtaget, men vill man göra något handlar det om att stödja små producenter som månar om sina djur och bojkotta de andra.
På det privata planet återstår frågan om att döda. Kan man döda de här kaninerna till exempel och äta upp dem?

Jag vet inte om jag kan svara ja på den frågan. En tupp och en höna är vad jag har slaktat. Det gick bra, mardrömmarna uteblev medan vissa personers reaktioner fick mig att undra om jag hade någon sorts empatistörning. Men höns har inte den gullighet som många djur, inte minst de här till vänster, tycks ha utvecklat för att bli oemotståndliga för människor. Är det en genetisk mutation för att slippa bli mat kanske?
Samtidigt är den här frågeställningen kring dödande av djur ingenting som bekymrat människor så förfärligt mycket förrän folk slutade leva med egen boskap och la ut djurhållningen på entreprenad till storbönder. Om man tänker sig en framtid där oljetillgången minskar och människor tvingas producera mer lokalt och med handkraft blir antagligen hela frågeställningen en historisk parentes.